Brister i äldreomsorgen drabbar de mest sjuka äldre

Svensk äldreomsorg är i huvudsak bra. Det vet vi sedan tidigare. I dagarna presenterade Socialstyrelsen en ny brukarundersökning som visar att hela 89 procent av dem som har hemtjänst är nöjda med insatsen. De siffrorna stämmer också väl överens med PRO:s egen medlemsundersökning från i våras. Vi har en god offentligt finansierad äldreomsorg. Och vi ska slå vakt om vår modell.

Det är den första slutsats jag drar efter att ha tagit del av Socialstyrelsens stora undersökning om vad de äldre tycker om äldreomsorgen. Men, när jag skärskådar siffrorna kan jag se att det är stora skillnader i resultatet. Det skiljer mycket mellan kommunerna. Hälsotillståndet avgör också hur nöjd man är med sin äldreomsorg. Ju sämre hälsa och större behov av en god äldreomsorg desto mindre nöjd är man.

Ser vi till de mest sjuka äldre är det endast 60 procent som är nöjda med sitt äldreboende. Ser vi till måltidsituationen  på våra äldreboenden svarar 30 procent att måltiderna aldrig, sällan eller bara ibland är trevliga. Endast 58 procent  av de boende svarar att de har goda möjligheter att komma utomhus. Fler än 20 procent anser att personalen sällan eller aldrig upplever tar hänsyn till deras åsikter och önskemål om hur hjälpen ska utföras.

Svensk äldreomsorg är bra. Så är det, men vi kan inte slå oss till ro och låta förnöjsamhetens blöta filt lägga sig över oss som Barbro Westerholm så träffande uttryckte det efter Socialstyrelsens presentation. Det finns fortfarande förbättringsområden, framför allt för de mest sjuka äldre. Bristerna blir än mer allvarliga eftersom de drabbar dem som har de största behoven.

PRO tar denna fråga på största allvar och kommer i dagarna att starta ett omfattande arbete för ett ta fram förslag och åtgärder på hur vården och omsorgen för de mest sjuka äldre ska kunna förbättras.

PRO gör skillnad - Omsorgshuset i Stockholm får gå

Det finns allt för många oseriösa aktörer inom vård- och omsorgsområdet. Dagens Eko (4/12) rapporterar att Upplysningscentralen har undersökt företag inom vård- och omsorgsbranschen och konstaterar att allt fler företag vill vara med att dela på vinster i vårdsektorn. 2008 fanns det drygt 8 000 företag, i dag är de över 13 000. Vinsterna har totalt sett ökat med nära 50 procent och var drygt 4 miljarder kronor förra året.

Att lycksökarna inom denna bransch inte alltid är seriösa får vi ständigt bevis på. I dagens Dagens Nyheter (4/12) läser jag att Omsorgshuset som skött natthemtjänsten på Södermalm i Stockholm nu blir av med sitt avtal på grund av en rad allvarliga händelser och uppenbart fusk.

Bakom det avbrutna avtalet står PRO och det kommunala pensionärsrådet på Södermalm som genom skrivelser till Södermalms stadsdelsförvaltning lyckas få bort Omsorgshuset. Det blir kommunens egen hemtjänst som nu tar över verksamheten.

Arbetet som PRO:s medlemmar bedriver i de lokala pensionärsråden är mycket viktigt och gör skillnad. Jag är stolt över att de kommunala pensionärsråden inte ger sig när de upptäcker missförhållanden i vården och omsorgen om de äldre.

Men problemet med missförhållanden i vården är naturligtvis större än bara tillsynen. Begränsades vinstuttaget inom vårdsektorn skulle vi förmodligen se färre lycksökare.

Välfärden kommer enligt politiska bedömarna att bli valets stora fråga. Låt oss se till att vården och omsorgen om äldre tar plats i den debatten.

Bromsen blir valfråga

Debatten om bromsen i pensionssystemet har tagit fart igen. Det är bra. För PRO är det en huvudfråga inför valet 2014 att man eliminerar bromsen i pensionssystemet. Vi kan inte ha ett system där pensionerna ena året går upp och det andra året går ner.

I gårdagens DN kunde man läsa att bromsen i pensionssystemet blir kvar. Det är, enligt DN, partierna bakom pensionssystemet överens om. Det gör det än viktigare för PRO att driva frågan inför valet. Vi kommer att ha möten med politiker, demonstrationer och se till så att frågan får plats i valrörelsen, inte minst under Almedalsveckan.

Idag fortsätter DN artikelserien om bromsen (DN 29/11, Ekonomi sidan 21). Några experter uttalar sig om att pensionsbromsen måste vara kvar. Det är uppenbart att de inte har tagit del av de förslag som PRO tillsammans med de övriga pensionärsorganisationerna har lagt fram för att få till stånd ett stabilt pensionssystem. Så som det var tänkt från början.

Det är svårt att planera sin ekonomi när pensionerna åker jo-jo upp och ner mellan åren. Ena året ett par hundra plus, andra året ett par hundra minus – per månad. I år minskar pensionerna med 2,7 procent. Det innebär en minskning på ca 400 kronor i månaden på en pension på 15 000 kronor. Under tidsperioden 2010 till 2015 kan man som pensionär räkna med 7 procent lägre pension.

Det var tänkt att pensionerna skulle följa löneutvecklingen och den samhällsekonomiska utvecklingen. När det går bra för Sverige ska det går bra för både de som arbetar och för pensionärerna. När det går dåligt ska alla dela på bördorna.

Hur ska vi få unga att arbeta inom äldreomsorgen?

I förra veckan presenterade fackförbundet Kommunal en viktig rapport om arbetsmiljön inom äldreomsorgen. Mer än en femtedel av Kommunals medlemmar i äldreomsorgen och en tredjedel av dem som är 35 år eller yngre vill inte arbeta kvar i yrket och branschen om tre år.

Orsaken är stress, fysisk och mental påfrestning. Situationen är ibland så ansträngd att den kan medföra fara för de äldre.

Den stora framtidsfrågan är. Hur ska vi få unga människor att arbeta inom den viktiga äldreomsorgen? Och hur ska vi få de som redan är där att stanna kvar?

Äldreomsorgen är en av de viktigaste frågorna för PRO:s medlemmar. Det visar vår stora medlemsundersökning från i våras. 90 procent anser att det är mycket viktigt att det finns en bra vård och bra äldreomsorg.

Det behövs mer resurser, men det behövs också utveckling av nya arbetssätt, mer utbildning och kompetensutveckling för medarbetarna inom äldreomsorgen.

PRO:s styrelse har nyligen beslutat att dra sitt strå till stacken. Vi startar nu ett projekt för att ta fram förslag till hur vi vill att en fungerande vård och omsorg för de mest sjuka äldre ska se ut. Nästan dagligen möts vi av larmrapporter om missförhållanden. Väldigt lite görs från ansvarigt politiskt håll. PRO:s arbete startar vid årsskiftet och ska presenteras i Almedalen under politikerveckan.

Omsorgen om de äldre måste bli prioriterad på den politiska dagordningen inför valet nästa år. Läs Kommunals rapport och reflekterar över vart äldreomsorgen är på väg. Det är dags att möta framtiden redan nu.

 

Välfärden måste ständigt erövras

Idag den 1 oktober, på FN:s internationella äldredag, presenterar organisationen Help Age International för första gången en ranking över vilka länder som är bäst att leva i för äldre. Rapporten visar att Sverige toppar listan över världens länder när det gäller äldres livskvalitet och levnadsvillkor.

Jag blir riktigt glad över resultaten. Sverige är ett bra land för äldre att leva i inte tu tal om det. Det visar också vår egen undersökning där 95 procent av PRO:s medlemmar uppger att de är mycket eller ganska nöjda med det liv de lever.

En viktig orsak till detta är att Sverige under de senaste 100 åren byggt upp sociala trygghetssystem för att bekämpa fattigdom, bland annat hos den äldre befolkningen.

I år är det exakt 100 år sedan pensionsreformen klubbades igenom i Sveriges riksdag. Det beslutet är en verklig milstolpe i svensk välfärdspolitik. Under 1900-talet har också en rad sociala reformer för äldre avlöst varandra, inte bara vad gäller pensioner utan också inom vården och omsorgen.

PRO har varit en av drivkrafterna bakom flera av dessa.

Idag står vi inför helt andra utmaningar än vid förra sekelskiftets början. Vi lever längre och vi pensionärer blir en ökande andel av befolkningen. Som äldre och friskare är vi en tillgång för samhället samtidigt som en minskande andel förvärvsarbetande ska jobba ihop resurser till fler.

Men, det finns en risk med rapporter av det här slaget som Help Age idag presenterade. De visar hur länderna har det på generell nivå. Den tar inte upp skillnader mellan olika grupper äldre.

Jag är bekymrad över att dessa skillnader nu ökar, att de socioekonomiska klyftorna blir tydligare. Pensionsmyndigheten rapporterade i somras att varannan kvinna som blir pensionär får en pension under fattigdomsgränsen. PRO:s medlemsundersökning visar att genomsnittsinkomsten för en medlem är 13 800 kronor före skatt.

En undersökning från Äldrecentrum i Stockholm som presenterades så sent som igår visar att hälsa, livssituation och levnadsvanor varierar mycket i den äldre befolkningen i Stockholm. Kvinnor har sämre hälsa än män och ensamboende rapporterar i större utsträckning både sämre hälsa och levnadsvanor än samboende. Utbildning, det arbete man haft och den inkomst man har är av stor betydelse för levnadsvanor, hälsa och funktionsförmåga när man blir äldre.

Help Age´s undersökning visar att det är mycket vi kan vara nöjda med i Sverige. Vi är unika på många sätt när det gäller äldreomsorg med mera. Men utvecklingen i Sverige idag visar att vi inte får slå oss till ro.

400 000 pensionärer är medlemmar i PRO. Det är många frågor som även framöver söker sin lösning. Välfärden måste ständigt erövras. Vi pensionärer ska vara med och forma de lösningarna tillsammans med alla andra i samhället. Rättvisa villkor, rättvis fördelning, inflytande och icke-diskriminering av äldre är självklar frågor som står på PRO:s agenda inför valrörelsen 2014.

Etiska riktlinjer får inte bli istället för tillräckliga resurser

Arbetsgivare och fackliga organisationer har presenterat en etisk plattform som ska säkerställa insyn och hög kvalitet i offentligt finansierad vård och omsorg. Genom att formulera kvalitetskrav, så förbinder sig de som undertecknat plattformen att leva upp till dessa krav.

Men är det lösningen på de problem som äldreomsorgen brottas med? Har svårt att tro det.

Det kan vara ett steg för att förbättra vissa delar av vården och omsorgens kvalitet. Men, för att kunna göra detta krävs mer resurser till vården och omsorgen om äldre.

Det behövs mer pengar till äldreomsorgen för att få en rimlig arbetssituation för personalen, löner, utbildning, kompetensutveckling, hela arbetsturer, tid för läkarna att göra läkemedelsgenomgångar.

Mycket felas i dagens äldreomsorg. Det handlar om politiska prioriteringar. Vad är viktigast; skattesänkningar eller en gemensam satsning på vården och omsorgen?

Man kan formulera vilka goda krav som helst, saknas resurserna för att leva upp till dem blir det hela ändå en halvmesyr. Etiska riktlinjer behövs men det får inte bli ett sätt att slippa den fråga som politiker tycks rygga för. Hur vi ska se till att det finns tillräckliga resurser för vård och omsorg.

Vi är tillbaka på ruta ett

På onsdag den 18 september går finansminister till riksdagen med den nådiga luntan. Frågan är hur många ytterligare nyheter den egentligen kommer att innehålla vid presentationen. Såväl det femte jobbskatteavdraget som höjd brytpunkt har redan presenterats.

Hur påverkar dessa förslag oss pensionärer? Alliansregeringen sänker skatten på pension med 100 kronor. Men, i och med att regeringen nu aviserar ett femte jobbskatteavdrag så ökar skillnaden i skatt på pension och lön. Alltså vi är tillbaka där vi startade kampen för rättvis skatt för nära sex år sedan.
Och så slår bromsen till igen under 2014. Det innebär en sänkning på ca 400 kronor vid en pension på 15 000 kronor.

 Nu återstår att se hur oppositionen kommer att agera i sina skuggbudgetar. Kan vi hoppas på en bättre inställning till oss pensionärer?

Kampen för rättvis skatt och ett hållbart pensionssystem går vidare.

Äldrevård värd namnet kräver politiker värda namnet

Det är nog fler än jag som efter SVT:s programserie om Sveriges bästa äldreboende och den efterföljande debatten känner en viss tomhet. Jaha, vart leder det här? Vad händer nu? Kommer diskussionen om äldrevården att tas på allvar? Eller blir det åter ett tomtebloss som flammar upp och så inget mer. Som så många gånger förr.

Gårdagens SVT-debatt samlade en rad namnkunniga personer. De pekade på en äldreomsorg med stora brister och stort behov av förbättring.

Men, jag känner mig beklämd över den attityd som ansvariga politiker uppvisade. Framför allt när det gäller oviljan att se att det faktiskt behövs resurser till äldrevården. Effektivisera mera var äldreomsorgsministerns budskap.

Ansvarig minister beter sig om hon vore i opposition - mot landets kommuner när det gäller äldreomsorgen. Hon var upprörd över att kommunerna inte tillräckligt snabbt har anammat alla de ”verktyg” som hon har levererat för att förbättra äldrevården.

För min del kan jag inte förstå att hon inte inser att en äldreomsorg värd namnet kräver mer resurser och en tydlig nationell styrning. Något som flera av deltagarna pekade på när prognosen för antalet äldre visades i TV-rutan. Antalet 80+ kommer att vara över en miljon personer år 2050.

Det behövs mer pengar till äldreomsorgen för att få en rimlig arbetssituation för personalen, löner, utbildning, kompetensutveckling, hela arbetsturer, tid för läkarna att göra läkemedelsgenomgångar. Mycket felas i dagens äldreomsorg.
Dock handlar det om politiska prioriteringar. Vad anser vi viktigast skattesänkningar eller en gemensam satsning på vården och omsorgen?

Jag tror, som flera av deltagarna i debatten, att det behövs en bred politisk uppslutning för att få en långsiktigt hållbar strategi för att möta det fantastiska faktum att vi blir fler äldre.

Nu samlar vi pensionärer styrkorna

Ibland sker saker och ting snabbt. På fredag eftermiddag träffade vi pensionärsorganisationer finansminister Anders Borg och framförde våra krav och synpunkter på den orättvisa skatten på pension. På måndag kallade regeringen till presskonferens och berättade att de avser att sänka skatten för pensionärer med 2,5 miljarder kronor istället för den planerade sänkningen på 1,15 miljarder kronor. Trots detta får vi inkomstpensionärer mindre i plånboken under nästa år. Orsaken är att den så kallade bromsen i pensionssystemet slår till och vi pensionärer halkar efter löneutvecklingen igen.

På en del tidningars ledarsidor har jag läst att vi pensionärer bara gnäller och att vi ska vara nöjda med de skattesänkningar vi har fått. Det är sorgligt att okunskapen om pensionärernas ekonomi är så utbredd. Det finns en myt att pensionärer har gott ställt. Och så är det för en del. Men det är också så att de ekonomiska klyftorna ökar när man går i pension. Vi har nyligen gjort en undersökning bland våra medlemmar som visar att genomsnittsinkomsten för en PRO:are är 13 800 kronor per månad. Pensionsmyndigheten redovisade för ett tag sedan att varannan kvinna som nu går i pension hamnar under fattigdomsgränsen.

SVT:s politiska kommentator Margit Silberstein sa i Aktuellt i måndags att pensionärerna blir en kraft att räkna med i nästa års valrörelse. Det glädjer mig med tanke på att det har varit tyst om äldrefrågor i den politiska debatten en längre tid.

Det finns två saker som beslutsfattarna kan ta tag i på en gång. För det första;  –se till att pension och lön  beskattas lika, pension är uppskjuten lön. Sverige är det enda land i världen som beskattar pensionärer hårdare än löntagare. För det andra; gör de förändringar i inkomstpensionen som gör att vi får ett stabilt pensionssystem. Den nuvarande balanseringen av pensionerna bromsen, ska tas bort. Vi vill att, som det var tänkt, pensionerna ska följa löne- och ekonomiska utvecklingen i samhället. När det går bra för Sverige ska det gå bra för löntagarna och pensionärerna. Går det dåligt ska vi dela på bördorna. 

Jag lyssnade på debatten mellan oppositionens Magdalena Andersson och Göran Hägglund i måndags med anledning av regeringens skatteutspel. Socialminister Göran Hägglund hade svårt att förklara varför pensionärer i Sverige som enda land i världen ska betala högre skatt än löntagare.  Magdalena Andersson var tydlig med att socialdemokraterna inte accepterar detta, men hade svårt att precisera när och hur en förändring ska ske.

Nu samlar vi pensionärer styrkorna – valrörelsen har börjat!

 

Borg flaggar för större skattesänkning för pensionärer

Sent i fredags eftermiddag träffade jag tillsammans med ordföranden för de fyra andra rikstäckande pensionärsorganisationerna finansminister Anders Borg.

 

Bakgrunden till mötet är att alliansen har aviserat ett femte jobbskatteavdrag och en obetydlig sänkning av skatten på pension. Efter några år med krympande skillnad mellan skatt på pension och lön, innebär detta att skillnaden ökar igen. Detta kan vi inte acceptera.

 

På mötet med finansministern framkom att det inom regeringen pågår en diskussion om att eventuellt ge pensionärerna en något större skattesänkning än de 1,15 miljarder kronor som tidigare sagts. Att helt sluta gapet är enligt Borg inte aktuellt.

 

På mötet diskuterade vi också svängningarna i pensionssystemet som även Borg menar är olyckliga och framhöll att han vill se ett system som aldrig går under noll. Denna fråga brukar annars hänvisas till den hemliga pensionsarbetsgruppen. Det kanske trots allt finns en öppning för en bredare diskussion.

Vi sätter äldrefrågorna på den politiska kartan

För oss på PRO har valrörelsearbetet börjat. Det kan tyckas att det är lång tid till valet, men ett år går fort och vi vill säkerställa att de frågor som är viktiga för oss äldre verkligen kommer på den politiska dagordningen. Idag träffade jag Miljöpartiet i Riksdagen. Det blev ett givande samtal om pensioner och skatter, några av PRO:s prioriterade frågor inför valet 2014. Även om Miljöpartiet är utestängda från Pensionsgruppens hemliga rum så finns det all anledning att bredda den politiska diskussionen inför valet.

 

Har vi en verklig valfrihet inom äldreomosrgen?

Det är alltid lika spännande att göra besök på äldreboenden. Man slås av hur bra det är på många håll. Idag besökte jag Danvikshem, ett stort äldreboende med 188 äldre, som drivs av en stiftelse från 1500-talet. Äldreboendet är en vacker byggnad som ligger precis vid inloppet till Stockholm. Tack vare stiftelsen och fonderade pengar ges möjlighet för de boende att uppleva en guldkant på ålderns höst.

Men – tiden för hur länge den äldre har möjlighet att bo i denna vackra miljö har förkortats avsevärt under de senaste åren. Idag är biståndsbedömningen så hård att det krävs att den äldre har stora hjälpbehov för att komma i fråga för ett äldreboende över huvud taget. Den genomsnittliga tiden på Danvikshem har minskat kraftigt under de senaste åren.

Det är bra att vi har valfrihet inom äldreomsorgen – man kan som äldre få välja att bo. Men frågan är om det är en reell valfrihet? När man väl har fått möjlighet att flytta på grund av de hårda kravet i biståndsbedömningen är man i många fall så dålig att man inte har möjlighet att göra ett verkligt val. Och dessutom är det inte alls säkert att det finns möjlighet att flytta dit man vill. På Danvikshem står platserna inte tomma. När man väl har fått sitt biståndsbeslut måste man bestämma sig snabbt och tyvärr är det inte troligt att man hamnar där man vill.

Jag är glad att PRO har startat ett projekt om äldres boende. Boendesituationen för många äldre är otillräcklig. Det måste finnas alternativ när man inte längre orkar eller vill bo kvar i det egna boendet. Alternativ till en rimlig kostnad. Nästa sommar presenterar vi våra förslag till hur ett bra boende för äldre ska kunna förverkligas. Till dess kommer jag att besöka så många boenden jag hinner. Det ser jag fram emot.

Rättvis skatt existerar inte i alliansens sinnevärld

Nu är höstens politiska arbete på gång på allvar. Igår avslutade Stefan Löfven det pärlband av sommartal som partiledarna har levererat under de senaste veckorna.

I Almedalen lyste äldrefrågorna med sin frånvaro från talarstolen. Därför känns det bra att åtminstone några av partiledarna i sina sommartal lyfte in de frågor som är viktiga för oss pensionärer på den politiska dagordningen. Jag tror faktiskt att vår rapport ”Äldrefrågor på undantag i svensk politik” kan ha bidragit till detta.

Stefan Löfven levererade en nyhet i sitt sommartal. Han slog fast att PPM-systemet måste bort! Det har vi pensionärsorganisationer kämpat för i flera år. Det bäddar för att pensionssystemet kan bli en valfråga.

Göran Hägglund presenterade i sitt sommartal en sänkning av skatten på pensioner. Men alliansen planerar ett femte jobbskatteavdrag och en obetydlig sänkning av skatten på pension med ca 50 kronor. 50 kronor känns som en ren oförskämdhet och betyder att inkomstklyftan mellan pensionärer och löntagare ökar ytterligare.

Rättvis skatt, lika skatt på lön och pension som är vårt mål, tycks inte existera i alliansens sinnevärld, trots att moderaten Lars-Arne Staxäng i Almedalen sade sig tro på en sådan utveckling senast 2018.

Med anledning av detta har vi fem pensionärsorganisationer bett om att få träffa finansminister Anders Borg för att diskutera frågan.

Politikervecka bäddar för spännande valrörelse

Nu är politikerveckan i Almedalen i full gång. Det märks inte minst på de politiska utspel som duggar tätt. LO:s förslag om att PPM ska tas bort och pengarna föras in i inkomstsystemet är bra. Det känns onekligen bra att PRO:s krav på förändrat pensionssystem får stöd från fler stora organisationer. På samma sätt som PRO menar LO att PPM är ett lotteri och att vi behöver ett mer rättvist och hållbart system.

Andra utspel får inte lika mycket uppmärksamhet - än. På ett pensionsseminarium uttalade sig moderaternas representant i den mäktiga pensionsarbetsgruppen Lars-Arne Staxäng om den orättvisa skatten på pension på följande sätt:

”En rimlig ambition bör vara att klyftan kan jämnas ut senast 2018, alltså under nästa mandatperiod”.

Ett något överraskande uttalande från en representant för det parti som infört den orättvisa skatten av principiella skäl. Har han sitt parti bakom sig.

Det är drygt ett år till valet och det kommer med all säkerhet att bli en spännande valrörelse för oss pensionärer  - om man får tro utspelen i året Almedalen.

Förvaltarna tjänar på PPM - inte spararna

Den ena rapporten efter den andra visar att PPM-systemet inte är hållbart. Häromdagen tog jag del av en undersökning gjord av Håkan Tobiasson, analytiker på 7:de AP-fonden. Han säger att förvaltarnas arbete bidrar inte till annat än att höja kostnaden och att det dessutom är mycket svårt att hitta guldkornen på fondmarknaden.

 

PRO har sagt det tidigare. Det är förvaltarna som tjänar på systemet – inte pensionsspararna. Och framför allt – intresset för fonderna har varit obetydligt bland spararna. Vi ifrågasätter starkt lämpligheten av ett obligatoriskt system med osäkert utfall, där spararna bär hela risken.

 

Mot bakgrund av den kritik som förekommit mot PPM-systemet den senare tiden finns det ytterligare anledning för politikerna i pensionsgruppen att ta till sig kritiken och ta ansvar för att vi får ett mer rättvist och hållbart pensionssystem för framtiden både för dagens och morgondagens pensionärer.

Vår uppfattning om PPM står fast

Idag överlämnade ekonom Stefan Engström sin analys premiepensionssystemet. Det vi hitintills har tagit del av tyder på att det är en genomgripande analys. Den ändrar dock inte vår inställning till premiepensionssystemet. Vi vill därför lägga in de resurser som idag finns PPM-systemet i inkomstpensionssystemet för att göra det stabilt för dagens och morgondagens pensionärer.

Några förslag har utredningen inte lämnat, men det var heller inte meningen. Det ska ses som ett diskussionsunderlag. Två alternativa huvudinriktningar finns dock med i utredningens analys. Det ena är att möjligheten att välja enskilda fonder i PPM-systemet tas bort. Det andra alternativet är att man i stort behåller det system som finns idag men att högre krav ställs på de fonder som ska ingå.

Sista ordet i diskussionen om pensionernas framtid är definitivt i sagt. PRO kommer att vara aktiva i debatten.

Förslag i fårakläder?

Almega, arbetsgivarorganisation för den privata tjänstesektorn, föreslår ett RUT-avdrag på 60 procent av kostnaderna för personer över 67 år. Det skulle minska kostnaderna för RUT-tjänster med 20 procent för oss äldre.

Det kan vid en första anblick framstå som tilltalande. Många äldre tycker att det är bra med RUT. 10 procent av våra medlemmar använder RUT idag och det är dubbelt så många som i befolkningen som helhet. 16 procent får regelbunden hjälp av sina anhöriga med vardagliga sysslor så visst finns det en potential.

Men, vid närmare eftertanke så är det inte så enkelt. Och det finns frågetecken.

 

För det första är jag bekymrad över att det går ut över den offentligt finansierade hemtjänsten. Det finns risk för att ribban för att få den hjälpen höjs. Och de som då drabbas är de med låga inkomster.

 

För det andra så har inte kvinnor med de lägsta inkomsterna några skatter att tala om som det går att göra RUT-avdrag från.

 

Och för det tredje så kan det vara så att systemet kan komma att utnyttjas eftersom det riktar sig till en utvald grupp.

Nej, jag tycker detta snarare verkar vara ett arbetsgivarförslag än ett genomtänkt förslag för oss pensionärer.

 

PRO vill inte ha generationsstrid

Den helt felaktiga bilden av att pensionärsorganisationernas förslag till förändringar i pensionssystemet leder till ett generationskrig börjar sätta sig. Det är olyckligt. En generationsstrid om pensionssystemet är det minsta vi behöver. All kraft måste ägnas åt att göra pensionssystemet hållbart för kommande generationer – våra barn och barnbarn.

I en artikel i Dagens Nyheter (9 maj) presenteras den rapport som Pensionsmyndigheten nyligen lämnade till Riksdagens utredningstjänst, RUT. Rapporten handlar om vad konsekvenserna skulle bli om premiepensionsavgiften på 2,5 procent av lönen flyttades till buffertfonderna (AP-fonderna) i inkomstpensionssystemet.

DN gör tolkningen att det är de unga som skulle bli förlorare vid en sådan förändring, och skriver att ”dagens pensionärer får mycket lite från premiepensionen, men för dagens unga kommer den delen ha mycket större betydelse för deras totala pension”.

Men, det förutsätter en betydligt högre avkastning på premiepensionsfonderna än på inkomstpensionen. Att det blir så är inte troligt. Utvecklingen under de senaste tio åren talar definitivt inte för detta.

Om premiepensionssystemet avskaffas och avgifterna i stället förs till inkomstpensionssystemet blir dessa pensioner bättre och stabilare i det längre perspektivet. Vi anser att både dagens och morgondagens pensionärer ska kunna leva på sin allmänna pension utan tillskott från annat håll.

Av regeringens egen utredare av premiepensionssystemet Stefan Engström, framgick vid konferensen ”Pensionsreform del 2 – hur ser framtiden ut? den 14 maj att systemet är dyrt, osäkert och orättvist.

Stefan Engström är ekonom till professionen och kommer innan midsommar att presentera sin analys av PPM-systemet. Det är förmodligen ganska förödande kritik som framkommer i den analysen.

Socialdemokraternas ledamot i Pensionsarbetsgruppen, Thomas Eneroth, är kritisk till PPM och sa vid samma konferens att ”premiepensionen är pensionssystemets sorgebarn”.

Mot den här bakgrunden är vi i pensionärsorganisationerna knappast fel ute och det vore ganska uppseendeväckande om inte premiepensionssystemet skulle stå inför betydande förändringar – för att säkra pensionerna på lång sikt.

DO lägger ned ännu en anmälan

Man kan fundera över vad Diskrimineringsombudsmannen egentligen ska göra. För några veckor sedan valde DO att inte ta upp PRO:s anmälan av Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket gällande åldersdiskriminering. Anmälan omfattades enligt DO inte av lagstiftningen.

I veckan läste jag i Dalarnas Tidning att DO valt att lägga ner ytterligare en anmälan om åldersdiskriminering. En 81-årig man anmälde Pensionsmyndigheten för att inte lägga ut information om ”Dina pensionssidor” på hemsidan för personer födda före 1937. Han kände sig diskriminerad för att han på grund av ålder inte kunde ta del av sina pensionsuppgifter på nätet.

DO förklarar i beslutet att myndigheten endast utreder de ärenden som "kan ge störst effekt för att påverka utvecklingen framåt mot ett samhälle där det inte förekommer diskriminering". Borlängebon som anmält myndigheten tycker med all rätta ”att det var lite svagt”.

Samtidigt som DO lägger ner ärenden om åldersdiskriminering så efterlyser de fler ärenden eftersom de har så få. Men är det egentligen någon idé att anmäla ärenden till DO? Det finns all anledning ta upp nya diskussioner med minister Erik Ullenhag.

Vårpropositionen – inget nytt under solen

Idag överlämnade finansminister Anders Borg regeringens Vårproposition till Riksdagen. För oss pensionärer var det inget att yvas över. Och det hade vi väl kanske inte räknat med heller.

Propositionen var mager. Och när det gäller de frågor som engagerar oss pensionärer mest just nu, pensioner och skatt på pension, så utställdes inga löften. Nej, det som sades var det vi har hört de senaste åren. Skatten på pension kommer att sänkas 2014 om ekonomin så tillåter. Regeringen återkommer med besked i höstbudgeten.

Vi får se vad som kommer i oppositionens budgetmotioner som presenteras om några veckor.

Höjd pensionsålder kräver bättre arbetsmiljöarbete

I dag har Pensionsåldersutredningen lämnat sitt slutbetänkande.
Förslaget innebär en reell höjning av pensionsåldern. Jag har förståelse för att pensionsåldern bör höjas på sikt, men definitivt inte förrän det har gjorts tillräckliga insatser för att förbättra arbetsmiljön så att människor kan arbeta till dagens pensionsålder på cirka 65 år.

Enligt min uppfattning innebär dagens förslag att den stora grupp pensionärer som inte orkar arbeta högre upp i åldrarna kommer att få en mycket låg pension. Det säger även socialförsäkringsminister Ulf Kristersson i en kommentar till utredningen.

 

Trots detta har utredningen varken lämnat förslag på konkreta arbetsmiljöåtgärder eller tagit hänsyn till att effekter av ett arbetsmiljöarbete tar tid.

 

Återigen individualiseras pensionerna, de som inte klarar av att jobba högre upp i åldrarna ställs vid sidan om. Man tar väldigt liten hänsyn till effekterna för de framtida pensionärerna och hur de ska klara sig, medan man skriver om de ekonomiska konsekvenserna för staten.

 

Enligt socialförsäkringsministern kommer avgöranden om pensionsreformen att ske i pensionsgruppen, en mycket sluten grupp som inga organisationer har tillträde till. Jag tycker att det är mycket märkligt att denna fråga som Kristersson själv anser vara ”vår tids viktigaste” inte ska behandlas öppet av Riksdagen. Enligt min mening sätts demokratin ur spel.

Utredningens förslag förändrar inte pensionärsorganisationernas tidigare krav när det gäller förändring av pensionssystemet, slopad broms, slopat PPM-system och mer pengar till pensionssystemet.

Nej, nej, nej, säger socialförsäkringsminister Ulf Kristersson till pensionärsorganisationernas förslag om slopad broms och ppm samt förstärkning av pensionssystemet i dagens Svenska Dagbladet (8 april).  Med skrämmande lätthet avfärdar han våra förslag. Men, han missbedömer kraften hos pensionärorganisationerna.

Under de senaste månaderna har vi pensionärer blivit beskyllda för att vilja förändra pensionssystemet för vår egen vinning skull. Ingenting kan vara mer fel. Pensionärsorganisationernas förslag syftar till att stärka pensionssystemet idag och i framtiden. Något vi måste göra för att våra barn och barnbarn ska få en rimlig pension att leva på.

Kristersson säger till Svenska Dagbladet att ”de (pensionärer) är också samhällsmedborgare, och ser inte bara till sin egen person har och nu”. Det är så rätt så, men han gör en helt felaktig analys av läget. Kristersson tror blint på ökad tillväxt på aktiemarknaden som ska ge högre pension. Det tror inte vi.

Det handlar alltså inte om att de fem rikstäckande pensionärsorganisationerna PRO, SPF, SKPF, SPRF och RPG i vårt förslag om att avveckla premiepensionssystemet "konfiskerar" löntagarnas premiepensionskonton. Inte en krona tas från premiepensionsspararna.

Två alternativa förslag finns för avveckling av premiepensionssystemet. Avvecklingen är till för att "stärka pensionerna för framtidens pensionärer". Antingen förs de sparade pengarna över till inkomstpensionen och bokförs på respektive sparares eget konto eller också stoppas nya inbetalningar, men premiepensionsfonderna lever vidare med det kapital som finns där.

Avveckling sker för att förstärka inkomstpensionerna, så att de inte drabbas av ideliga sänkningar för att den sk bromsen slår till. Avgifterna föreslås därför i fortsättningen tillföras inkomstpensionssystemet. På så sätt garanteras bättre pensioner för framtida generationer. Om inte något görs kommer pensionerna för våra barn och barnbarn att bli allt sämre. Det är den situationen vi vill förhindra.

DO avvisar PRO:s diskrimineringsanmälan

Sent igår eftermiddag damp svaret på vår anmälan till Diskrimineringsombudsmannen ner i min e-postlåda. Vi ville få prövat om det är rätt av Tandvårds- och läkemedelsverket att väga in att pensionärer, som är stora läkemedelskonsumenter, bidrar mindre till samhällsekonomin när myndigheten beslutar om vilka läkemedel som ska ingå i läkemedelsförmånen.

Svaret från DO är märkligt. De menar att ”Den händelse du anmäler omfattas inte av förbudet mot åldersdiskriminering i diskrimineringslagen. DO kommer därför inte att inleda någon utredning i ditt ärende.”

Det är tydligt att det finns en lucka i diskrimineringslagstiftningen. Enligt min uppfattning är detta ett glasklart fall av åldersdiskriminering. De tycker även andra.

Agneta Luttorp, miljöpartist i Riksdagen ställde följande fråga till socialminister Göran Hägglund i en interpellationsdebatt den 13 mars ”Avser socialministern att vidta åtgärder så att TLV:s tolkning av lagstiftningen inte får oetiska konsekvenser för den enskilde?”

I debatten svarar socialministern: ”Nej, människovärdet gäller ju vare sig vi är 0 eller 122 år gamla. Människovärdet gäller. Det är alltså inte det som kan vara argumentet. Jag är gärna med och diskuterar frågan vidare, här och i andra sammanhang, och frågan lär komma att aktualiseras av verkligheten såvida det inte tas några politiska initiativ. Detta är frågor vi ständigt överväger, förstås. Tack så mycket, alla som har deltagit i diskussionen!”

Det bådar gott för framtiden. Från PRO:s sida släpper vi inte frågan utan kommer att ta kontakt med ansvariga ministrar, både socialminister Göran Hägglund och integrationsminister Erik Ullenhag, för att diskutera hur denna åldersdiskriminering ska kunna förhindras och motverkas.

Vi återkommer i ärendet. Men först tar PRO påskledigt ett par dagar.

Glad påsk!

PRO anmäler TLV till DO

Idag anmäler PRO ett ärende om åldersdiskriminering till Diskrimineringsombudsmannen. Vi vill pröva om det är rätt av Tandvårds- och läkemedelsverket att väga in att pensionärer, som är stora läkemedelskonsumenter, bidrar mindre till samhällsekonomin när myndigheten beslutar om vilka läkemedel som ska ingå i läkemedelsförmånen.
 
I beslutsunderlaget för att ta ställning till om ett cancerläkemedel ska ingå i läkemedelsförmånen redogör TLV för de indirekta kostnader ett godkännande skulle medföra. TLV skriver: ”… För den här åldersgruppen av patienter tillkommer indirekta kostnader eftersom produktion minus konsumtion resulterar i ett underskott. Förlängd överlevnad för den här åldersgruppen ger därmed upphov till ökade samhällskostnader...”
 
Formuleringen är utan tvekan uppseendeväckande, och hade förmodligen lästs av många verksögon innan den nådde offentlighetens ljus, utan att någon reagerat. Det vittnar om en obehaglig syn på oss äldre.
 
Enligt min uppfattning är formuleringen inte bara diskriminerande utan också djupt oetisk. Den strider mot de två första av de tre etiska grundprinciper som sjukvården vilar på och som antogs av Riksdagen 1997, 1. människovärdesprincipen, 2. behovs/solidaritetsprincipen samt 3. kostnadseffektivitetsprincipen
 
Vi anser att bedömningsgrunden i beslutsunderlaget innebär en uppenbar diskriminering av personer äldre än 65 år och vi vill därför få saken prövad av Diskrimineringsombudsmannen. TLV bortser helt och hållet från de etiska prioriteringsbesluten samt det faktum att pensionärer har arbetat ett långt yrkesliv och bidragit till samhällets kostnader.
 
Oavsett vilket svar DO kommer att ge så är det viktigt för oss att synliggöra åldersdiskriminering - för att hindra den.

 

Vårt arbete ger resultat - om än i små steg

Pensionsmyndigheten har överlämnat ett förslag på hur inkomstpensionerna ska variera mindre mellan åren. Det är bra.

Jag är positiv till att myndigheten pekar på problemet. Det här är ju vad vi i PRO har sagt länge. Vårt enträgna arbete för en förändring av pensionssystemet börjar ge resultat – om än i små steg. Det är inte rimligt att pensionerna åker jo-jo mellan åren. Med de förutsättningar som gäller nu är det orimligt för en pensionär att planera sin ekonomi på ett bra sätt då det kan skilja åtskilliga hundralappar per månad mellan åren.

Det går inte att ha ett system som varierar så. Men det återstår en hel del för att åstadkomma ett stabilt pensionssystem som inte är underfinansierat. Pensionsmyndigheten föreslår att regeringen och pensionsgruppen ska ta initiativ till en diskussion med oss pensionärer. Bara det är ett stort fall framåt. Jag hoppas att det öppnar för en djup och bred diskussion om pensionssystemet i framtiden.

 

Klok analys av pensionsdebatten

I dagens Svenska Dagbladet (11 februari 2013) skriver Joel Dahlberg en analys av den senaste veckans pensionsdebatt. Han skriver att KDU:s ordförande Aron Modig, socialförsäkringsutskottets ordförande Gunnar Axén och även socialminister Göran Hägglund laddar för generationsstrid.

Han skriver också att den ekonom, som Aron Modig hänvisar till när han skriver att de unga förlorar på att PPM-systemet försvinner, har missförstått saken. Det läge vi har idag är precis det motsatta, dagens pensionärer får lägre pension för att framtida pensionärer ska få det de har tjänat in.

 

Joel Dahlberg avslutar sin krönika i Svenska Dagbladet med: ”Det finns ingen anledning att ändra systemet för att pensionerna upplevs vara för låga, slog Modig fast i tv-debatten. En kraftfull replik på det uttalandet kan mycket väl komma i riksdagsvalet nästa år.”

Under våren kommer flera utredningar från pensionsgruppen, ”hemliga klubben” som jag förutsätter ger underlag till konstruktiva diskussioner i pensionsfrågan.

Vi vill säkra pensionerna för våra barn och barnbarn

Idag träffade jag och de andra pensionärsorganisationerna högste ansvarige politiker för pensionsfrågorna, socialförsäkringsminister Ulf Kristersson. Vi hade ett bra samtal om de problem och brister vi, som företräder landets stora pensionärsorganisationer, ser med dagens pensionssystem och överlämnade en rapport med förslag på hur pensionssystemet kan reformeras.

Jag är mycket glad över att pensionsfrågan har kommit i den allmänna debattens strålkastarljus. Den senaste veckan har jag och mina ordförandekollegor i de andra pensionärsorganisationerna fört en konstruktiv diskussion i media och på andra håll, om de problem och de brister vi ser med dagens pensionssystem. Och vi har fått medhåll om att bromsen är felkonstruerad och att PPM-systemet bör tas bort.  
 
Men de senaste dagarna har en rad oseriösa debattörer äntrat arenan och fått diskussionen att kantra på ett obehagligt sätt. Pensionärsorganisationerna har anklagats för att vilja stjäla från morgondagens pensionärer. Det är inte sant.

Jag undrar hur okunniga politiska företrädare får vara? Att Aron Modigh, ordförande för Kristdemokraternas ungdomsförbund, hoppar på oss pensionärer på Aftonbladetsdebattsida med beskyllningar om att vi stjäl från våra barn och barnbarn, är en sak.

Men när en av de främsta företrädarna för landets näst största parti, Gunnar Axén, moderat ordförande i Riksdagens Socialförsäkringsutskott, på twitter skriver att ”pensionärsorganisationerna håller på att straffa ut sig själva från samhällsdebatten när de vill ha mer på bekostnad av sina barn och barnbarn” blir jag orolig och bedrövad. Borde inte ordförande i socialförsäkringsutskottet vara bättre insatt i sakfrågan? Det är pinsamt.

Jag har mejlat ett exemplar av vår rapport till Gunnar Axén så får han läsa hur våra förslag är konstruerade  - för att säkra pensionerna för kommande generationer, våra barn och barnbarn.

 

Kostnader för boende - en ekvation som inte går ihop

Siffror kan ibland säga mer än tusen ord. I onsdags deltog jag i ett intressant boendeseminarium på SABO, Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag. Seminariet är ett led i PRO:s arbete med att ta fram ett boendepolitiskt program. Det gav mig en bra överblick över läget för boende för äldre.

Visst byggs det bostäder för äldre och visst renoveras det för att äldre ska kunna bo kvar. Det finns gott om exempel på bra boenden på många platser i landet. Men till vilka kostnader? Det är inte ovanligt att en ny trerumslägenhet, anpassad för äldres behov, kostar över 10 000 kronor i månaden.  

Betänker man då att ca 400 000 pensionärer enbart har garantipension, mellan 7 000 och 8 000 kronor i månaden, då går ekvationen inte ihop. Att pensionärer med låg pension på sikt kommer att försvinna är en myt. Av dem som idag går i pension är ca 30 procent garantipensionärer.

Och med tanke på dagens arbetsmarknad med sen etableringstid för unga, perioder av arbetslöshet och osäkra anställningar ser det inte ljust ut för framtidens pensionärer. Lägg därtill problemen i nuvarande pensionssystem där den s.k. bromsen inte bara påverkar nuvarande pensionärer utan även kraftigt försämrar för framtidens pensionärer.

PRO:s undersökning Äldrebarometern 2012 visar att kommunerna inte är särskilt bra på att planera för äldres boende i framtiden. 98 procent av dagens 80-åringar och 80 procent av dagens 90-åringar bor kvar hemma i sitt ordinarie boende. Ofta i otillgängliga hus byggda för 40-50 år sedan utan hiss, med trösklar och trånga kök och badrum.

Det måste bli ändring på detta.

PRO kommer därför att under 2013 och 2014 att arbeta fram ett boendepolitiskt program. Vi kommer att jobba grundligt. Kunskapskonferenser och diskussioner med kunniga inom området ska ligga till grund för våra krav och ställningstaganden. Vi hoppas att många vill bidra i detta viktiga arbete. Starten går den 14 mars på Norra Latin i Stockholm. Håll ögonen på PRO:s hemsida så får du mer information.  

Pengaregn över pensionärer?

Pengaregn över pensionärer? Nej, jag tror inte det. Visserligen höjs pensionerna med 4,1 procent i år, 2013. Den största höjningen på många år. Men det är tyvärr inte mycket att yvas över.

De pensionärer som har garantipension får en ytterst måttlig höjning av pensionerna, endast 1,1 procent. De är inga vinnare. Vi har dessutom haft flera år av sjunkande pensioner och är nu tillbaka på 2009 års nivå. En bra bit efter vanliga löntagare.

Men det gäller att glädjas så länge det varar. Redan nästa år, 2014, riskerar det att bli en minskning av pensionerna igen.

Regeringen måste ta ett helhetsgrepp om hela pensionssystemet. Det går inte att pensionerna åker jo-jo upp och ner på detta sätt.

Jag kräver inget pengaregn över oss pensionärer, men vi måste ha ett stabilt pensionssystem för att säkra pensionerna idag och i framtiden.