Har vi en verklig valfrihet inom äldreomosrgen?

Det är alltid lika spännande att göra besök på äldreboenden. Man slås av hur bra det är på många håll. Idag besökte jag Danvikshem, ett stort äldreboende med 188 äldre, som drivs av en stiftelse från 1500-talet. Äldreboendet är en vacker byggnad som ligger precis vid inloppet till Stockholm. Tack vare stiftelsen och fonderade pengar ges möjlighet för de boende att uppleva en guldkant på ålderns höst.

Men – tiden för hur länge den äldre har möjlighet att bo i denna vackra miljö har förkortats avsevärt under de senaste åren. Idag är biståndsbedömningen så hård att det krävs att den äldre har stora hjälpbehov för att komma i fråga för ett äldreboende över huvud taget. Den genomsnittliga tiden på Danvikshem har minskat kraftigt under de senaste åren.

Det är bra att vi har valfrihet inom äldreomsorgen – man kan som äldre få välja att bo. Men frågan är om det är en reell valfrihet? När man väl har fått möjlighet att flytta på grund av de hårda kravet i biståndsbedömningen är man i många fall så dålig att man inte har möjlighet att göra ett verkligt val. Och dessutom är det inte alls säkert att det finns möjlighet att flytta dit man vill. På Danvikshem står platserna inte tomma. När man väl har fått sitt biståndsbeslut måste man bestämma sig snabbt och tyvärr är det inte troligt att man hamnar där man vill.

Jag är glad att PRO har startat ett projekt om äldres boende. Boendesituationen för många äldre är otillräcklig. Det måste finnas alternativ när man inte längre orkar eller vill bo kvar i det egna boendet. Alternativ till en rimlig kostnad. Nästa sommar presenterar vi våra förslag till hur ett bra boende för äldre ska kunna förverkligas. Till dess kommer jag att besöka så många boenden jag hinner. Det ser jag fram emot.