Har vi en verklig valfrihet inom äldreomosrgen?

Det är alltid lika spännande att göra besök på äldreboenden. Man slås av hur bra det är på många håll. Idag besökte jag Danvikshem, ett stort äldreboende med 188 äldre, som drivs av en stiftelse från 1500-talet. Äldreboendet är en vacker byggnad som ligger precis vid inloppet till Stockholm. Tack vare stiftelsen och fonderade pengar ges möjlighet för de boende att uppleva en guldkant på ålderns höst.

Men – tiden för hur länge den äldre har möjlighet att bo i denna vackra miljö har förkortats avsevärt under de senaste åren. Idag är biståndsbedömningen så hård att det krävs att den äldre har stora hjälpbehov för att komma i fråga för ett äldreboende över huvud taget. Den genomsnittliga tiden på Danvikshem har minskat kraftigt under de senaste åren.

Det är bra att vi har valfrihet inom äldreomsorgen – man kan som äldre få välja att bo. Men frågan är om det är en reell valfrihet? När man väl har fått möjlighet att flytta på grund av de hårda kravet i biståndsbedömningen är man i många fall så dålig att man inte har möjlighet att göra ett verkligt val. Och dessutom är det inte alls säkert att det finns möjlighet att flytta dit man vill. På Danvikshem står platserna inte tomma. När man väl har fått sitt biståndsbeslut måste man bestämma sig snabbt och tyvärr är det inte troligt att man hamnar där man vill.

Jag är glad att PRO har startat ett projekt om äldres boende. Boendesituationen för många äldre är otillräcklig. Det måste finnas alternativ när man inte längre orkar eller vill bo kvar i det egna boendet. Alternativ till en rimlig kostnad. Nästa sommar presenterar vi våra förslag till hur ett bra boende för äldre ska kunna förverkligas. Till dess kommer jag att besöka så många boenden jag hinner. Det ser jag fram emot.

Rättvis skatt existerar inte i alliansens sinnevärld

Nu är höstens politiska arbete på gång på allvar. Igår avslutade Stefan Löfven det pärlband av sommartal som partiledarna har levererat under de senaste veckorna.

I Almedalen lyste äldrefrågorna med sin frånvaro från talarstolen. Därför känns det bra att åtminstone några av partiledarna i sina sommartal lyfte in de frågor som är viktiga för oss pensionärer på den politiska dagordningen. Jag tror faktiskt att vår rapport ”Äldrefrågor på undantag i svensk politik” kan ha bidragit till detta.

Stefan Löfven levererade en nyhet i sitt sommartal. Han slog fast att PPM-systemet måste bort! Det har vi pensionärsorganisationer kämpat för i flera år. Det bäddar för att pensionssystemet kan bli en valfråga.

Göran Hägglund presenterade i sitt sommartal en sänkning av skatten på pensioner. Men alliansen planerar ett femte jobbskatteavdrag och en obetydlig sänkning av skatten på pension med ca 50 kronor. 50 kronor känns som en ren oförskämdhet och betyder att inkomstklyftan mellan pensionärer och löntagare ökar ytterligare.

Rättvis skatt, lika skatt på lön och pension som är vårt mål, tycks inte existera i alliansens sinnevärld, trots att moderaten Lars-Arne Staxäng i Almedalen sade sig tro på en sådan utveckling senast 2018.

Med anledning av detta har vi fem pensionärsorganisationer bett om att få träffa finansminister Anders Borg för att diskutera frågan.

Politikervecka bäddar för spännande valrörelse

Nu är politikerveckan i Almedalen i full gång. Det märks inte minst på de politiska utspel som duggar tätt. LO:s förslag om att PPM ska tas bort och pengarna föras in i inkomstsystemet är bra. Det känns onekligen bra att PRO:s krav på förändrat pensionssystem får stöd från fler stora organisationer. På samma sätt som PRO menar LO att PPM är ett lotteri och att vi behöver ett mer rättvist och hållbart system.

Andra utspel får inte lika mycket uppmärksamhet - än. På ett pensionsseminarium uttalade sig moderaternas representant i den mäktiga pensionsarbetsgruppen Lars-Arne Staxäng om den orättvisa skatten på pension på följande sätt:

”En rimlig ambition bör vara att klyftan kan jämnas ut senast 2018, alltså under nästa mandatperiod”.

Ett något överraskande uttalande från en representant för det parti som infört den orättvisa skatten av principiella skäl. Har han sitt parti bakom sig.

Det är drygt ett år till valet och det kommer med all säkerhet att bli en spännande valrörelse för oss pensionärer  - om man får tro utspelen i året Almedalen.

Förvaltarna tjänar på PPM - inte spararna

Den ena rapporten efter den andra visar att PPM-systemet inte är hållbart. Häromdagen tog jag del av en undersökning gjord av Håkan Tobiasson, analytiker på 7:de AP-fonden. Han säger att förvaltarnas arbete bidrar inte till annat än att höja kostnaden och att det dessutom är mycket svårt att hitta guldkornen på fondmarknaden.

 

PRO har sagt det tidigare. Det är förvaltarna som tjänar på systemet – inte pensionsspararna. Och framför allt – intresset för fonderna har varit obetydligt bland spararna. Vi ifrågasätter starkt lämpligheten av ett obligatoriskt system med osäkert utfall, där spararna bär hela risken.

 

Mot bakgrund av den kritik som förekommit mot PPM-systemet den senare tiden finns det ytterligare anledning för politikerna i pensionsgruppen att ta till sig kritiken och ta ansvar för att vi får ett mer rättvist och hållbart pensionssystem för framtiden både för dagens och morgondagens pensionärer.

Vår uppfattning om PPM står fast

Idag överlämnade ekonom Stefan Engström sin analys premiepensionssystemet. Det vi hitintills har tagit del av tyder på att det är en genomgripande analys. Den ändrar dock inte vår inställning till premiepensionssystemet. Vi vill därför lägga in de resurser som idag finns PPM-systemet i inkomstpensionssystemet för att göra det stabilt för dagens och morgondagens pensionärer.

Några förslag har utredningen inte lämnat, men det var heller inte meningen. Det ska ses som ett diskussionsunderlag. Två alternativa huvudinriktningar finns dock med i utredningens analys. Det ena är att möjligheten att välja enskilda fonder i PPM-systemet tas bort. Det andra alternativet är att man i stort behåller det system som finns idag men att högre krav ställs på de fonder som ska ingå.

Sista ordet i diskussionen om pensionernas framtid är definitivt i sagt. PRO kommer att vara aktiva i debatten.

Förslag i fårakläder?

Almega, arbetsgivarorganisation för den privata tjänstesektorn, föreslår ett RUT-avdrag på 60 procent av kostnaderna för personer över 67 år. Det skulle minska kostnaderna för RUT-tjänster med 20 procent för oss äldre.

Det kan vid en första anblick framstå som tilltalande. Många äldre tycker att det är bra med RUT. 10 procent av våra medlemmar använder RUT idag och det är dubbelt så många som i befolkningen som helhet. 16 procent får regelbunden hjälp av sina anhöriga med vardagliga sysslor så visst finns det en potential.

Men, vid närmare eftertanke så är det inte så enkelt. Och det finns frågetecken.

 

För det första är jag bekymrad över att det går ut över den offentligt finansierade hemtjänsten. Det finns risk för att ribban för att få den hjälpen höjs. Och de som då drabbas är de med låga inkomster.

 

För det andra så har inte kvinnor med de lägsta inkomsterna några skatter att tala om som det går att göra RUT-avdrag från.

 

Och för det tredje så kan det vara så att systemet kan komma att utnyttjas eftersom det riktar sig till en utvald grupp.

Nej, jag tycker detta snarare verkar vara ett arbetsgivarförslag än ett genomtänkt förslag för oss pensionärer.

 

PRO vill inte ha generationsstrid

Den helt felaktiga bilden av att pensionärsorganisationernas förslag till förändringar i pensionssystemet leder till ett generationskrig börjar sätta sig. Det är olyckligt. En generationsstrid om pensionssystemet är det minsta vi behöver. All kraft måste ägnas åt att göra pensionssystemet hållbart för kommande generationer – våra barn och barnbarn.

I en artikel i Dagens Nyheter (9 maj) presenteras den rapport som Pensionsmyndigheten nyligen lämnade till Riksdagens utredningstjänst, RUT. Rapporten handlar om vad konsekvenserna skulle bli om premiepensionsavgiften på 2,5 procent av lönen flyttades till buffertfonderna (AP-fonderna) i inkomstpensionssystemet.

DN gör tolkningen att det är de unga som skulle bli förlorare vid en sådan förändring, och skriver att ”dagens pensionärer får mycket lite från premiepensionen, men för dagens unga kommer den delen ha mycket större betydelse för deras totala pension”.

Men, det förutsätter en betydligt högre avkastning på premiepensionsfonderna än på inkomstpensionen. Att det blir så är inte troligt. Utvecklingen under de senaste tio åren talar definitivt inte för detta.

Om premiepensionssystemet avskaffas och avgifterna i stället förs till inkomstpensionssystemet blir dessa pensioner bättre och stabilare i det längre perspektivet. Vi anser att både dagens och morgondagens pensionärer ska kunna leva på sin allmänna pension utan tillskott från annat håll.

Av regeringens egen utredare av premiepensionssystemet Stefan Engström, framgick vid konferensen ”Pensionsreform del 2 – hur ser framtiden ut? den 14 maj att systemet är dyrt, osäkert och orättvist.

Stefan Engström är ekonom till professionen och kommer innan midsommar att presentera sin analys av PPM-systemet. Det är förmodligen ganska förödande kritik som framkommer i den analysen.

Socialdemokraternas ledamot i Pensionsarbetsgruppen, Thomas Eneroth, är kritisk till PPM och sa vid samma konferens att ”premiepensionen är pensionssystemets sorgebarn”.

Mot den här bakgrunden är vi i pensionärsorganisationerna knappast fel ute och det vore ganska uppseendeväckande om inte premiepensionssystemet skulle stå inför betydande förändringar – för att säkra pensionerna på lång sikt.