PRO vill inte ha generationsstrid

Den helt felaktiga bilden av att pensionärsorganisationernas förslag till förändringar i pensionssystemet leder till ett generationskrig börjar sätta sig. Det är olyckligt. En generationsstrid om pensionssystemet är det minsta vi behöver. All kraft måste ägnas åt att göra pensionssystemet hållbart för kommande generationer – våra barn och barnbarn.

I en artikel i Dagens Nyheter (9 maj) presenteras den rapport som Pensionsmyndigheten nyligen lämnade till Riksdagens utredningstjänst, RUT. Rapporten handlar om vad konsekvenserna skulle bli om premiepensionsavgiften på 2,5 procent av lönen flyttades till buffertfonderna (AP-fonderna) i inkomstpensionssystemet.

DN gör tolkningen att det är de unga som skulle bli förlorare vid en sådan förändring, och skriver att ”dagens pensionärer får mycket lite från premiepensionen, men för dagens unga kommer den delen ha mycket större betydelse för deras totala pension”.

Men, det förutsätter en betydligt högre avkastning på premiepensionsfonderna än på inkomstpensionen. Att det blir så är inte troligt. Utvecklingen under de senaste tio åren talar definitivt inte för detta.

Om premiepensionssystemet avskaffas och avgifterna i stället förs till inkomstpensionssystemet blir dessa pensioner bättre och stabilare i det längre perspektivet. Vi anser att både dagens och morgondagens pensionärer ska kunna leva på sin allmänna pension utan tillskott från annat håll.

Av regeringens egen utredare av premiepensionssystemet Stefan Engström, framgick vid konferensen ”Pensionsreform del 2 – hur ser framtiden ut? den 14 maj att systemet är dyrt, osäkert och orättvist.

Stefan Engström är ekonom till professionen och kommer innan midsommar att presentera sin analys av PPM-systemet. Det är förmodligen ganska förödande kritik som framkommer i den analysen.

Socialdemokraternas ledamot i Pensionsarbetsgruppen, Thomas Eneroth, är kritisk till PPM och sa vid samma konferens att ”premiepensionen är pensionssystemets sorgebarn”.

Mot den här bakgrunden är vi i pensionärsorganisationerna knappast fel ute och det vore ganska uppseendeväckande om inte premiepensionssystemet skulle stå inför betydande förändringar – för att säkra pensionerna på lång sikt.

Vårdens kvalitet ska inte bero på plånbokens tjocklek

Nyss hemkommen från några givande dagar på PROs folkhögskola i Gysinge. PROs representantskap som består av drygt 50 personer från hela landet hade årsmöte. Intressanta diskussioner om hur vi ska bli bättre på att påverka och få genomslag för våra ideer, och hur vi ska fortsätta att utveckla organisationen och vara intressanta för många nya pensionärer även i framtiden.

Socialförsäkringsministern Ulf Kristersson bjöds in för att tala på mötet, i god tid. Men han hade inte tid att komma. Ersättaren Tomas Eneroth från oppositionen gav istället en intressant bild av hur diskussionen går på den kanten. Jag tycker det är bra att man äntligen har börjat tala om pensionsfrågorna offentligt. Dessa angår ju så många människor. Detta har jag skrivit mer om i tidigare inlägg.

En annan fråga som måste diskuteras är sjukvården. Det är svårt, komplext, men oerhört viktigt.

Dagens Nyheter redovisade idag hur ojämlik sjukvården faktiskt är.

Den som har tjockast plånbok och mest kunskap får den bästa vården redovisar man. Detta är förstås helt oacceptabelt.

Många PRO-medlemmar har insett kunskapens betydelse och har stort intresse för hälsofrågor. Många studiecirklar kring hälso- och sjukvårdsfrågor pågår i våra ca 1500 föreningar. Det är bra och viktigt.

Men vården måste styras av behoven!