Höjd pensionsålder kräver bättre arbetsmiljöarbete

I dag har Pensionsåldersutredningen lämnat sitt slutbetänkande.
Förslaget innebär en reell höjning av pensionsåldern. Jag har förståelse för att pensionsåldern bör höjas på sikt, men definitivt inte förrän det har gjorts tillräckliga insatser för att förbättra arbetsmiljön så att människor kan arbeta till dagens pensionsålder på cirka 65 år.

Enligt min uppfattning innebär dagens förslag att den stora grupp pensionärer som inte orkar arbeta högre upp i åldrarna kommer att få en mycket låg pension. Det säger även socialförsäkringsminister Ulf Kristersson i en kommentar till utredningen.

 

Trots detta har utredningen varken lämnat förslag på konkreta arbetsmiljöåtgärder eller tagit hänsyn till att effekter av ett arbetsmiljöarbete tar tid.

 

Återigen individualiseras pensionerna, de som inte klarar av att jobba högre upp i åldrarna ställs vid sidan om. Man tar väldigt liten hänsyn till effekterna för de framtida pensionärerna och hur de ska klara sig, medan man skriver om de ekonomiska konsekvenserna för staten.

 

Enligt socialförsäkringsministern kommer avgöranden om pensionsreformen att ske i pensionsgruppen, en mycket sluten grupp som inga organisationer har tillträde till. Jag tycker att det är mycket märkligt att denna fråga som Kristersson själv anser vara ”vår tids viktigaste” inte ska behandlas öppet av Riksdagen. Enligt min mening sätts demokratin ur spel.

Utredningens förslag förändrar inte pensionärsorganisationernas tidigare krav när det gäller förändring av pensionssystemet, slopad broms, slopat PPM-system och mer pengar till pensionssystemet.

Kortvarig uppmuntran till pensionärer

I början av juli meddelades det att de inkomstgrundade pensionerna nästa år höjs med 3,5 procent. Det räcker inte för att täcka upp för sänkningen 2011 och 2010, men ändå är det förstås en utveckling åt rätt håll.

Men säg den glädje som varar. Häromdagen aviserade Pensionsmyndigheten att det kan bli nya sänkningar igen redan 2013. Länk till artikel i Dagens Nyheter.

Chefen för Dagens Nyheters ekonomiredaktion, Virve Hedenborg, menade i en krönika att sänkta pensioner är något som svenskarna måste lära sig att räkna med.

Undrar hur många andra grupper i samhället som skulle acceptera något sådant.

Politikerna visar hittills ett ytterst svalt intresse för att ta tag i frågan.

Regeringen Reinfeldt tycks dessutom envist bita sig fast vid att ytterligare öka skattegapet mellan lön och pensionsinkomst.

Men nu får det väl vara nog. Det är dags att föra en öppen och konstruktiv diskussion om vårt pensionssystem. När dagens system kom till var en av utgångspunkterna att skapa följsamhet med löneutvecklingen - inte att utelämna dagens och morgondagens pensionärer till en socialt både okänslig och ibland obegriplig marknad, som inte heller politikerna tycks kunna parera. Det är dags att ta frågan på allvar. Skattediskussionen får inte heller tystna. Det är dags för oss pensionärer att höja rösten igen. Pensionerna måste ha en i förhållande till löne- och prisutvecklingen rimlig följsamhet och skatterättvisa är fortfarande ett oavvisligt krav.

I april presenterade en gemensam arbetsgrupp från de fem rikstäckande pensionärsorganisationerna en uppföljning och utvärdering av inkomstpensionssystemet. Bland annat ifrågasatte vi att AP-fondernas värdeförändring skulle kunna utlösa den så kallade bromsen.
Den frågan är ännu mer aktuell nu.

PRO m fl har bjudit in bland andra socialförsäkringsminister Ulf Kristersson socialdemokraternas pensionstalesman Tomas Eneroth till en offentlig diskussion den 28 oktober. Jag hoppas att vi då får bättre svar än vi fått hittills.

Det är dags att regeringen visar att man verkligen företräder gårdagens och dagens arbetare - inte bara i den politiska retoriken utan också i det praktiska resultatet av det politiska jobbet.

Vårdens kvalitet ska inte bero på plånbokens tjocklek

Nyss hemkommen från några givande dagar på PROs folkhögskola i Gysinge. PROs representantskap som består av drygt 50 personer från hela landet hade årsmöte. Intressanta diskussioner om hur vi ska bli bättre på att påverka och få genomslag för våra ideer, och hur vi ska fortsätta att utveckla organisationen och vara intressanta för många nya pensionärer även i framtiden.

Socialförsäkringsministern Ulf Kristersson bjöds in för att tala på mötet, i god tid. Men han hade inte tid att komma. Ersättaren Tomas Eneroth från oppositionen gav istället en intressant bild av hur diskussionen går på den kanten. Jag tycker det är bra att man äntligen har börjat tala om pensionsfrågorna offentligt. Dessa angår ju så många människor. Detta har jag skrivit mer om i tidigare inlägg.

En annan fråga som måste diskuteras är sjukvården. Det är svårt, komplext, men oerhört viktigt.

Dagens Nyheter redovisade idag hur ojämlik sjukvården faktiskt är.

Den som har tjockast plånbok och mest kunskap får den bästa vården redovisar man. Detta är förstås helt oacceptabelt.

Många PRO-medlemmar har insett kunskapens betydelse och har stort intresse för hälsofrågor. Många studiecirklar kring hälso- och sjukvårdsfrågor pågår i våra ca 1500 föreningar. Det är bra och viktigt.

Men vården måste styras av behoven!